Blackebergs Gymnasium

”Blackebergs samrealskola inrättades i juli 1949 efter beslut, dels i Stockholms stadsfullmäktige att ställa lokaler till förfogande, dels i Kungl. Majt. den 29 juni 1949. Skolan blev en 5-årig samrealskola som fick inhysas i folkskolor i området under de första åren. Även om skolan officiellt hette "Samrealskolan i Blackeberg" kom den även att kallas "Läroverket i Blackeberg" eller "Blackebergs läroverk" redan från det första året. Vårterminen 1954 avlade den första 5-åriga klassen sin realexamen vid skolan…”

/Saxat från www.blg.edu.stockholm.se

Attraherande!

Blackebergs Gymnasium är en skola som varit med länge på gymnasiescenen, men bortsett från den outtröttliga historien bakom skolan, så är den alltid kommenterad som ”bra”. Det är en ständigt erkänt hög nivå på elevernas studieresultat, med höga intagningspoäng får man alltid in ambitiösa och duktiga studenter. Det är väl bra? Men hur är det att den i faktiska praktiken studera vid Blackebergs Gymnasium?

Jag frågade Sofie ”Alarmet”* Anlert, som nu går sitt tredje år på ”Blackan”;

- Hur är skolan? Lärarna? Studierna? Upplägg? Bla bla bla? Allt det torra…

- Skolan är bra, lärarna är okej, inte mer. De är ganska tråkiga och stela. Det är mycket plugg, men är i sin helhet en bra skola.

- Hur tror du att folk ser på Blackeberg? Som värsta nördskolan eller en ”Hej-jag-går-i-bromma-och-har-fjällräven-jacka-och-jag-känner-alla-som-är-något”-skola?

- Inget av det, kanske något mellanting…

- Är det stor blandning på eleverna? Jag har själv uppfattningen att det är ganska slätstruket, ingen sticker ut riktigt…

- Ja, det är väldigt sant. Det är ju lite blandning, men inte så man lägger märke till den... Vad heter din blogg?

- gymnasiebloggen.blogspot.com, you’ll be there! (mr. Popular(höjer näven))

Hur som helst, som jag till viss del tillkännagivit, så vill jag själv påstå att Blackeberg är Brommas överhuvud vad gäller skolkvalitet, samtidigt som Bromma överglänser Blackeberg gällande den sociala statusen. Blackeberg har högre intagningspoäng som lockar duktiga och framtidsinriktade elever. Till det sociala ser jag dock Blackeberg som en vattnigare version av Bromma. Eleverna besitter utåt sett en större nördfaktor, lite ”ingen-som-är-något-känner-någon-på-blackeberg”-syndrom. Samtidigt så är skolan inte idealisk i traditionellt nördperspektiv, vilket gör det svårt att sätta Blackeberg på någon sorts karta. Det finns liksom inga slarvigt klippta, smala pojkar med otrendiga glasögon, fleece-tröja, gamla korta jeans och dålig andedräkt som sitter på golvet och diskuterar andragradsekvationer och gårdagens avsnitt av Hjärnkontoret. Helhetsintrycket skolan ger är väldigt slätstruket, människor är ganska lika varandra, utan att sticka ut för mycket.

* ”Alarmet” är Sofies föga använda smeknamn, och har inte att göra med en onaturligt hög ton i hennes stämma, tvärtom är den ljuvlig och absolut ”sovmaterial”. Smeknamnet är bara en helt vanlig analfabetisk tolkning av hennes efternamn (Anlert), som sedan från engelska översatts till svenska. It makes sense!